Bostadsbristen
Bostadsbristen är stor i hela landet och värst är den i universitetsstäderna.
Så här säger till exempel Johannes Bäck, ordförande vid Uppsala studentkår;
– Det är väldigt tufft,
Snart startar höstterminen för studenterna i Uppsala. Det är cirka 40 000 studenter, och till dessa finns det 10 000 bostäder. Att det är fortsatt bostadsbrist är ett faktum.
Det samma gäller i stort sätt alla universitetsstäder.
Hur kan vi minska bostadsbristen?
Ett sätt är att placera ett Attefallshus 30 kvm på villatomten och hyra ut till studenter, turister eller egna ungdomar.
Nio av tio bor i kommun med bostadsbrist
2020 råder bostadsbrist i tre fjärdedelar av landets kommuner.
212 av Sveriges 290 kommuner rapporterar att de har underskott på bostäder 2020.
Detta enligt Boverkets årliga enkät, där man ber samtliga kommuner att beskriva läget på sina respektive bostadsmarknader.
De flesta bor i bristkommun
Tre fjärdedelar av kommunerna rapporterar alltså underskott på bostäder, men andelen av befolkningen som bor i en kommun med bostadsbrist är högre: nu 90 procent.
Det beror på att de kommuner som anser att de har balans (66 st), eller till och med överskott (8 st) på bostadsmarknaden i stort sett enbart är mindre kommuner, utan högskola och utanför storstadsområdena.
Värst i centralorterna
Många kommuner som uppger att de har balans på bostadsmarknaden har ändå brist i centralorten. Sammanlagt är det 243 kommuner som har bostadsbrist i sina centrala delar, alltså 31 fler än de som anser sig ha brist på bostäder i kommunen som helhet.
Hyresrätter behövs mest
Störst är som vanligt bristen på hyresrätter, framför allt ettor och tvåor. Men med så omfattande bostadsbrist finns även behov av fler villor och bostadsrätter.
Ungdomar och nyanlända har särskilt svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Men även äldre som vill flytta från villan till en mindre bostad har svårt att hitta det de söker.
Bostadsbristen – hur ser den ut och vad händer nu,
undrar Anna Granath Hansson från KTH?
“Man måste bita i det sura äpplet. Den här situationen kommer att bestå en längre tid.
Politikerna duckar av en anledning”, säger Anna Granath Hansson. (Foto: Håkan Lindgren)
Bostadsbristen i Sverige har drabbat unga, nyanlända och låginkomsttagare hårdast. Och nu riskerar även medelinkomsttagare att bli bostadslösa.
– Vi kan vara på väg tillbaka till gamla strukturer, där generationer får hjälpa varann, konstaterar bostadsforskare Anna Granath Hansson, KTH.
Över 80 procent av Sveriges kommuner har rapporterat ett underskott på bostäder.
Boverket har tidigare kommit fram till att mellan 60 000 – 70 000 lägenheter måste byggas per år fram till 2025 för att täcka bostadsbehovet.
Nu ska Boverket kartlägga vilka typer av hushåll som bostadsbristen drabbar.
– Har vi tur får vi analysresultat från Boverkets utredning inom ett år, säger Anna Granath Hansson.
Hon poängterar att det intressanta nu är vem det ska byggas för – inte bara hur många bostäder som borde produceras.
– Det senaste decenniet har det framförallt byggts i de övre prissegmenten, men den dyrare marknaden är mättad på många orter. Nu ser vi en intressant vändning, där hushållens behov och betalningsförmåga kommit mer i fokus
Exklusiva bostäder har prioriterats
– Frågan är hur kommunerna och bostadsproducenterna reagerar på den nya situationen.
Utbudet på lågprisproducerade radhus och lägenheter ökar på marknaden, men projekten släpps inte fram av kommunerna trots god kvalitet, enligt Anna Granath Hansson.
– En orsak är att kommunerna ofta lägger stor vikt vid ”gestaltning och stadsmässighet”, även i förorter. Det driver upp priserna.
– Här behöver vi hitta en kompromiss mellan kommunernas krav och vad folk faktiskt har råd att betala för. Det blir ju lite märkligt när kommunens nuvarande invånare inte har råd att köpa nyproduktionen.
Anna Granath Hansson kallar det för en strukturell brist när hushåll inte hittar en bostad, trots att de inte har några andra sociala problem än en låg inkomst.
De 30 – 40 procent av invånarna som har lägst inkomst har väldigt små möjligheter på dagens bostadsmarknad.
Många av de hushåll som står allra längst från bostadsmarknaden får hjälp av det offentliga, men inte alla.
Och de som har arbete och anses etablerade i samhället får enligt Anna Granath Hansson i stort sett aldrig någon hjälp.
Unga får bo hemma längre
I takt med att bostadspriserna stigit i Sverige har unga börjat vänta allt längre med att investera i sin första bostad.
– För 20 år sedan ägde nästan hälften av gruppen 25 – 34-åringar sina bostäder. Nu är siffran nere på en fjärdedel, berättar Anna Granath Hansson. – Vi kan vara på väg tillbaka till gamla strukturer även i Sverige, där generationer får hjälpa varandra.
Vilka är dina förhoppningar gällande läget på bostadsmarknaden de kommande åren?
– Man måste ju tro på en positiv förändring, annars är det ju ingen idé att man är i det här, eller hur. En del lösningar på problemet är smärtsamma, medan andra skulle kunna göras direkt.
– Man måste bita i det sura äpplet. Den här situationen kommer att bestå en längre tid. Och det kommer sannolikt inte att bli staten som kan lösa detta genom faktiska åtgärder – det blir kommunerna, för de har störst konkreta, direkta behov.
– Politikerna duckar av en anledning, säger Anna Granath Hansson.
– Det här är komplexa frågor som går in i varandra, och de är ofta politiskt känsliga. Dessutom är politikernas kunskapsnivå ofta låg. Eftersom politikerna har yttersta ansvaret i frågan vore det bra med en kunskapssatsning kring bostadsfrågorna för dem.